Juni

Jag glömmer ifall jag duschat eller inte, går till badrummet, känner med fingrarna på handduken för att se om den är fuktig. Känner på underlivet. Sur doft. 
Alltid så här morgonen efter; glasspapper, spår av gurkmackor. En halvdrucken cola.  
Oskickade och skickade sms. En lucka på sista timmen.
Mitt lilla bensoparadis
 
Ja, minnet sviker mig nu. Substanserna gör det med en. 
Om jag är olycklig? Jag tror inte det. Jag förnimmer egentligen ett lugn om dagarna som tidigare varit frånvarande och svårt att återkalla. Men det är kvällarna och dess grymhet. Som sveper in med sin rastlöshet och rotlöshet, obarmhärtigt. Eftersom jag inte längre söker mörkret och lidandet, så som jag kunde förr, försöker jag värja mig mot det till varje pris. Därav intaget av de lömska preparaten, därav glömskan.
Kanske har jag blivit klen av all ssri som skonar dagen från oro.
Allt främmande som tidigare varit lockande, nästan upphetsande, förefaller nu vara direkt livsfarligt. 
 
Igårkväll skrev jag innan verkan; 
vill köra upp handen i fittan, plocka ut hjärtmuskeln och sula den i väggen
Idag läser jag nyktert;
gummannnnnnnnn. käften. 
 
Föraktet mot min vidriga banalitet hindrar mig uppenbarligen ändå inte från att författa ett blogginlägg på en sida jag la ner för typ fyrtio år sen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0