bad woman

hittills i sommar har jag;
 
anslutit mig till en sommarkurs vid stockholms universitet om dostojevskjis romanvärld.
givetvis för att få csn och således kunna bekosta ett skamlöst drickande på äckliga trädgården. 
(i och för sig älskat allt med kursen hittills.. typ det enda spännande i mitt liv så jaaaa antar det inte så sorgligt egentligen?) 
 
anmält mig som akutmatte hos stockholms katthem. för att jag är ensam, inte särskit mycket för att jag vill hjälpa katter i nöd :-(... eller jo det vill jag väl, jag är nog inte helt knäpp, men absolut primärt var tanken först att försöka råda bot på ensamheten
(obs skrattar när ja skriver detta så ni behöver inte tycka synd om mig!!d är perfekt)
 
varit en midsommarhelg på fårö och blivit full med nåra riktigt lökiga personer (otroligt rika såklart, mkt otippad korrelation) som sara snackat me på tinder. 
 
åkt runt i en taxi 03 på natten och letat efter sara som virra omkring längs vattnet på fårö o va ledsen 
(trodde hon hade lagt sig i ett dike o dött så det va kul)
 
återigen gått in i något som kanske kan liknas vid ett amoröst äventyr. utan spänning då. och kärlek förstås.
(va blir kvar? nåt smutsigt och opassande typ)
 
längtat och längtat efter att få skriva på mitt projekt som vuxit fram under det här året
(men såklart varit full, bakis, kåt och dum istället och struntat i det)
 
och slutligen har jag berusad skrivit i mina anteckningar på mobilen: 
de finaste minnena jag har med mina syskon är när vi plockade upp mössen som katterna tagit och släpat in på dörrmattan, hur vi lade dom i små lådor med handdukar och blommor och brödbitar och väntade ut deras död under tystnad; såg på de små hålen rakt igenom kroppen, på det koagulerade blodet och den oregelbundna andning.
det var en besynnerlig gemenskap men inte helt oförståelig. 
 
sett på det nyktert och tänkt:
ja visst var det så. normalt ändå. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0